- om mig för dig

Sova själv

Det här med att sova själv. I en 180 säng, i eget rum, i en stor tom lägenhet. Det är klart att det är ovant när man i två år tillbaka inte gjort det. Sovit själv. Kanske att det var ännu längre sen tillbaka? När jag tänker efter så har jag nog aldrig - sovit själv. När man var liten kunde man betryggande höra pappas och mammas snarkningar genom väggarna. Dem övergick senare till en väns andetag från underslafen av våningssängen i 12 kvadraten i Sälen.

Sen i en famn med den första riktiga killen jag påriktigt trodde jag skulle bli gammal med. Haha! Vad jag alltid ska tro på sånt. Kollegor bredvid iväg på roadtrips genom Sverige. En syster som flyttade in med mig. Jo men juste. Luleå. Där sov jag faktiskt själv. Några nätter iallafall när jag inte smög genom snön och mörkret över till Martin någon gård bort. Sen flyttade jag hem. Blev sambo med en ny kille som jag trodde skulle bli pappa till mina framtid barn. 160 säng är föresten för litet när man är två. Men nu. På dagarna är jag lycklig. Tänker och känner att jag gått vidare. Men när jag ska somna biter inte Jon blunds förtrollning på mig. Jag kan sova på alla håll i min 180 säng utan att fötterna hamnar utanför. Wow vad fint jag fått det i mitt nya rum. Hotellkänslan med både dubbeltäcket, tusen kuddar och gardiner hela vägen upp till taket. Lampan i hallen har jag låtit vara tänd. Klockan på mobilen påminner mig om att alarmet ringer snart. Jag måste verkligen somna nu. Men jag kan verkligen inte - sova själv.

2020-11-16 @ 02:02:59 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Främlingar

Dina vänner som blev våra hör av sig och frågar hur jag mår. Jag ljuger och säger att det är bra. Att livet börjar bli i ordning igen. Fast jag ljuger. Så in i helvetes mycket ljuger jag. Varför är det så viktigt att visa sig stark. Varför har livet lärt mig att ställa mig upp så fort jag ramlat. Jag har börjat dejta andra. Bevisa att jag visst kan gå vidare utan dig. Jag skickar fylle sms om att jag bara vill glömma dig. Att du inte ska höra av dig. För omgivningen säger att det är så jag ska komma över dig. Jag trodde att det var vad jag ville också. Men jag vill inte! Jag vill verkligen inte vara utan dig. Men det var dumt att jag ringde dig idag. Varför gjorde jag det? Antar att jag gillar när du hjälper mig ur situationer jag själv inte kan behärska. Att du i två års tid varit min snabbkontakt på mobilen. Numret jag ringde till vid minsta lilla. Fan vad du hatade det haha. Men när jag såg dig senare gå på trottoaren där jag bara körde förbi dig gjorde det ont. Hjärtat ville stanna och fråga hur det var. Om du ville ha skjuts. Veta var du var påväg. Men hjärnan körde förbi. Precis som att du var någon jag aldrig känt. Är det de vi ska vara nu? Främlingar? Jag vill så gärna veta när det kommer gå över. När ska jag sluta låssas vara stark och istället va stark på riktigt? Hur kommer man över någon man inte vill komma över?

2020-09-22 @ 19:59:32 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dumpad

Jag undrar vad du gör just nu. Tänker du på mig också? Är du också ledsen?

Jag funderar på när det egentligen började gå utför. Vad gjorde jag som var så fel. Jag var ju bara mig själv. Varför räckte inte det.

Kommer jag någonsin bli hel igen? När kommer jag skratta genuint igen.

Varför gör det så jävla ont att bli dumpad.

Jag vill bara bli jag igen.

2020-08-23 @ 22:56:46 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tankar i ett väntrum

I väntrummet på akuten. Rummet där tiden går så sakta som den bara kan göra i ett väntrum. Runt om mig sitter vanliga människor med någon typ av sjukdom eller skada. Jag sitter och funderar på deras liv och vad som fört dem hit idag. Tänker att de är säkert mycket sjukare än jag. Funderar över om jag bara är klen som åker in med lite magont? Ställer mig upp och går mot tidningsbokhyllan. Hittar ett gammalt nummer av damernas värld. Går tillbaka till platsen som de 4 timmarna framåt kommer vara min. Läser, bläddrar. Ingenting är tillräckligt intressant för att stanna upp och djupdyka in i. Lägger i från mig tidningen. Börjar istället knappa på mobilen. På sociala medier firar alla lördagkväll med vänner, precis som jag själv annars skulle gjort. Reflekterar en stund över Corona. Hur vi bryr oss men samtidigt inte. Magen kurrar. Jag är ju hungrig men har ingen som helst aptit. Ändå reser jag mig upp igen och går mot automaten. Bestämmer mig för att tycka ordentligt synd om mig själv och shoppar allt som jag i vanliga fall gillar. Betalar från mitt kreditkort. 7 dagar kvar till lön. Magen gör ont igen. Det är väl ändå bra att ta tag i det här nu. Bestämmer mig för att när jag väl träffar doktorn vill jag bli utredd för alla besvär jag lider av men aldrig orkar söka vård för. Tycker att man varje år borde gå o göra en rutinkontroll. Bara för att vara på den säkra sidan. Bredvid mig sitter en man. Han verkar också ha ont i magen. Sätter sig ner på huk och frustar. Jag tänker att men oj, så ont i magen har inte jag. Hoppas han får gå in före mig. Får ett sms av en vän som frågar hur det är. Låser in mig på toaletten och låter tårarna rinna fritt längst med mina kinder. Det gör så jävla ont. Men vågar ändå inte riktigt visa det. Tittar ut mot den lilla kö som hunnits bildas utanför sjukhuset. Vissa personer sätts i rullstol och förs in en annan väg. Andra får vända hem. Tre timmar har gått. Kvar i väntrummet är jag och en annan kille. Han pratar i telefon. Jag tjuvlyssnar och försöker avgöra vem det kan vara han pratar med. Vad de pratar om. Utanför börjar vårsolen gå ner. Det var ju trist att ens enda lediga dag denna veckan gick åt till att ligga hemma på soffan och sitta här. Inte en enda jävla solstråle har nått min bleka hud idag. Kan doktorn kalla in mig snart. Börjar bli ordentligt rastlös och mobilen har lite batteri. Tiden går så långsamt. Jag vill bara hem nu.

2020-04-19 @ 12:17:59 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sju veckor kvar

Så har nästan ett år till på universitetet gått, och jag är snart klar här. Jag flyttar hem.

Ska vi ta det i rätt ordning? Sommarkatten? Ja, han blev en innekatt. Men det finns dagar jag liksom ångrar att jag gick in i en ny relation. För jag som person som känner väldigt mycket blir man förrvirrad av någon som har svårt att veta vad en känsla ens är. Distans på det. Det är klurigt och suger faktiskt rätt hårt i mellanåt. När man har en katt på distans innebär det en hel del resande, vilket jag tror har varit min räddning detta sista år. Jag har fått en lagom distans till Luleå, samtidigt som jag insett att jag inte alls vill till Stockholm. Jag vill ju hem.

Externa tog jag på omtentan och efter det har det bara gått jävligt bra för mig. Klarat alla andra tentor och lyckats jobba mycket så jag haft råd med alla flyg. Det är jag stolt över. Att jag löser det. Att jag snart tagit mig igenom den här utbildningen. Jag har köpt en bil. Som jag får på mammas födelsedag. Den ska ta mig hem. Jag ser redan nu hur jag skriver sista tentan, packar ihop pennfordralet och går ut. Solen lyser, och på parkeringen står den. Jag hoppar in, sätter igång en väl vald låt och bara kör. Lämnar Luleå bakom mig och går in i ännu en ny tid i mitt liv. Jag har en kärlek till det här med kapitel. Se mitt liv som olika blocks. Det finns så mycket spännande saker framför mig nu. Jag vet inte äns vart jag ska jobba. Har fått erbjudande på svensk fastighetsförmedling. Men det är något som skaver och ja vet knappt vad. Vi får se vart jag hamnar helt enkelt. Men de är inte förren i Augusti som jag börjar, så jag tänker att det visar sig då. Ska köra en sommar på norra igen. Det är ju bra pengar, och Mats kommer va där också. Och katten såklart i samma stad. Det blir bra. Det brukar bli det.

Nu är det bara att köra på. Inte alls långt kvar nu. Även om varje dag är en evighet.

2019-04-14 @ 20:47:29 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sommarkatt

Just nu ligger jag i en solstol på Gran Canaria med min familj. Det är fantastiskt härligt att dels vara här och dels av att vi prickade in den enda veckan som det faktiskt är dåligt väder i Sverige denna sommaren.

Igår var vi ute på äventyr. Åkte till en vingård i bergen. Jag hade hittat en restaurang som låg ”på vägen hem”. Bara det att den vägen hem skulle visa sig vara en tur i bergen på de smala vägarna med stup längst med sidorna. Vi befann oss 900 m ö h och mamma trodde vi skulle dö. Jag som vanligt bara skrattade! Men när vi väl kom fram, efter att ha kört på en avstängd väg, där jag fick gå av och på spanska försöka övertala gubbarna som byggde om vägen att vi skulle få köra förbi, kom vi fram till en mysig restaurang mitt i ingenstans. De bryggde In egen öl och alla råvaror var från deras egna gård. Det var riktigt gott! Men idag skippad vi då äventyr och bara hänger vid poolen!

I sommar har jag befunnit mig på västkusten och krigar på norra hamnen 5! 245 timmar senare och ja hoppas få ut en bra lön som jag kan buffra undan i vinter.

På köpet hittade jag dessutom en ny sommarkatt. Som kanske kan bli en innekatt. Men det är svårt. För jag vill egentligen inte låta mina känslor styra som så alltid jag låter dem göra. För om mindre än en vecka sätter jag mig på planer mot Luleå igen. Det känns jäkligt jobbigt just nu och jag försöker verkligen njuta av stunden här. För den här sommaren har varit en av de bästa på riktigt länge! Jag har mått precis som jag vill må! Jag har varit lycklig, närvarande, inte stressad. Bara Varit genuint lycklig. Hela tiden. Jag önskar så gärna att den lyckan ska följa med mig upp men jag vet att de blir en utmaning. Men ja, den här sommarkatten. Vad gör man med katter när man om en vecka flyttar 1000 mil bort? Överlever dem av sällskap en gång i halvåret eller kommer den försvinna bort till skogs? Antar att hösten får visa det.

Kram

2018-08-11 @ 14:28:03 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Reflektioner

När nyheten kom att Avicii, Tim Berling gått bort berörde det mig mer än vad jag tänkt att det borde ha gjort. I dagar har jag tagit del av dokumentären, hyllningar på sociala medier, lyssnat igenom hans musik igen. Det jag landar i mina reflektioner om framgång och priset på den. Vad är egentligen viktigast. För mig har siktet i flera år varit att jag vill jobba hårt, tjäna mycket pengar, för att sen, sen kunna leva det liv jag vill drömmer om. Men jag slås först nu av hur sjukt och skev den tankegången är. Jag kan koppla ihop den med min brutala ångest jag hade för bara knappt ett år sedan. Hur jag varje dag brottades med kollapser och låste in mig på toaletter och gömde längst upp i trapphus för att krampaktigt gråta utan att någon märkte. Hur jag inte orkade med allt resande, ständigt omringad av kollegor, varje dag en budget att uppnå, en ledning att imponera på och för mig ett osunt liv att leva i.

När jag väl vågade dela med mig av mitt mående förklarade min omgivning hur bra jag skulle må när jag kunde köpa "de där fina julklapparna till min familj", "det går över, ta helgen ledigt så löser det sig" eller "vi kommer snart börja med ett nytt projekt, fortfarande dörrförsäljning med det kommer bli bättre för dig". Hur man hörde, men inte lyssnade.

Jag är så vansinigt STOLT över mig själv som bröt mig fri innan jag trampat djupare i träsket.

Men jag inser samtidigt att jag måste försöka flytta fokus. Jag vill fortfarande göra karriär. Ha det där huset i spanien. Jobba hårt för att bli en kick-ass mäklare. Men det viktigaste längst vägen är att våga lyssna in kroppen, och våga säga nej, stå på mig själv. Påminna mig själv att jag duger som jag är. Lyssna på min familj och vänner som faktiskt känner mig på riktigt. Deras oro beror på att de förstår på riktigt när jag är off-track. Våga vara nöjd! För den jävla ångesten är inte värd alla pengar på jorden äns.

Till sist vill jag bara skriva: Vila i frid Tim, din musik har varit en väldigt stor del av hela min ungdom. Jag dansade med lyckorus i kroppen till levels på studenflaket, på löpbandet när jag peppat igång mig med "nu ska jag börja träna" och på dansgolv överallt i sverige medans jag skapade minnen för livet med mina blivande bästa vänner.

2018-05-02 @ 23:44:18 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inte mitt hem

Hej kompisar.

Jag vet inte varför jag blir så känslosam när jag ska skriva detta inlägg. Kanske för att det verkligen är något som skaver, och som jag inte riktigt har en bra lösning på.

Men först tar vi det från där jag avslutade senast.

Det har gått ca 8 månader sedan jag flyttade hit till Luleå. En av de tuffaste utmaningarna jag någonsin tagit mig ann. Visserligen är inte Luleå så långt bort om man tänker flygväg, men ändå, det är en "slutstation", endhållplatsen. Dit du inte åker om du verkligen inte har en avsikt med din vistelse. Även om jag lärt känna väldigt många fantastiska människor har jag aldrig kännt mig mer ensam än vad jag känner mig nu. Kanske beror det på att jag inte känner någon SÅ väl här som jag bara kan hugga tag i och krama om medans kinderna är blöta av tårar. Eller någon som vet min historia utan att jag får berätta om den.

Vissa menar på att det är viktigt att lära sig att vara själv, och att detta är ett utmärkt sätt för mig att just göra det - uppskatta egentiden. Jag tror att det absolut kan vara sant, men kanske inte gäller för alla. Iallafall inte för mig.

För jag får panik. Jag sitter här i min lilla jävla etta. Ett hem, som ska vara mitt hem, men som är allt annat än det. Jag fattar inte hur det är möjligt att känna mig så instängd. Menar, jag klarade att bo på 12 kvm med en till person i ett halvår. En lägenhet på 24 kvm ensam borde jag klara. Men jag gör inte det. För jag går sönder.

Jag har försökt känna efter - om inte det här är mitt hem. Var är det då? Jag vet inte. Nu har jag och Ida iallafall bestämt oss för att flytta till Stockholm när detta spektakel är över. Det känns bra. Jag hoppas då att jag vet att ja kommer bo där tills jag vill flytta, och förhoppningsvis då också kunna bo in mig. Något att säga hem till.

Inlägget blir långt. Skitsamma.

Om vi ska dra i korthet vad som händer här uppe, så jag kan - dokumentera.

Jag har skrivit 5 tentor. 4 st är godkända. Externa redovisningen var svår. Men den fixar jag sen.

Jag är med i Ek6, vi annordnar sittningar för studenter. Arbetsmarknadsutskottet - mäklardagen bla. KF- ledarmot. Klassrepresentatnt. Ska vara phösare nu till hösten. Sen jobbar jag extra på en restaurang!! Tydligen en av Luleås bästa restauranger. Jag vet att jag hittar på så här mkt för att känna mig mindre ensam. Men det är på bekostnad av mitt välmående. Ibland blir det ju för mycket. Då kraschar jag. För någonstans måste jag hinna med diskhögen, plugget, ringa mamma och pappa.

Saker som jag dock ser fram emot:

Riksgränsen över valborg med bland annat MATS :)

Min syster kommer upp om ca två veckor!!
Praktik i Stockholm i juni.

Roadtrip i Sverige med min syster o spela massa golf.

Jobba på Nh5 i sommar.

Jag fyller 25!

Jag ska ha en kul och härlig fest med mina nära.

Alltså jag vet ju förresten att allt löser sig. Det har alltid gjort det och kommer göra det. Men denna tiden ja har kvar i Luleå är bara att genomlida. Så jag får göra det jag är bäst på. Fortsätta. Blunda. Köra på. Så tar vi det därifrån.

Godnatt,

2018-04-27 @ 02:12:53 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Luleå

Hej igen, nu var det ju inte evigehtersen jag skrev senast. Det beror helt enkelt på att det händer så mycket förändring nu som vanligt på en och samma gång.

Jag kom in i Luleå. På fastighetsmäklarprogrammet. Först tänkte jag tacka nej, men egentligen varför? Jag har bett om en förändring, och plötsligt från ingenstans står det en runt dörren. Så jag tackade ja.

Om två veckor från idag börjar det. Jag är nervös, men saker o ting brukar ju lösa sig smidigt. Jag fyller ju år idag. Bästa dagen på hela året! Men ja kan liksom inte slappna av ordentligt . Det är så mycket som behövs "closas". Fast jag vet att det är under kontroll ändå.

Det känns pirrigt o lite jobbigt att flytta från Göteborg, även om jag kommer hem till jul. det gör ont i hjärtat att sluta träffa mina fina kollegor på daglig basis. Då syftar jag på Moa och Emma. Men jag vill tro att de inte kommer hata mig. Utan kan tänka sig att träffa mig igen. Det äR klurigt att hålla detta hemligt för dem, då jag vet att näR de väl får reda på det, kommer iallafall jag gråta floder.

Sjukt att jag gör det här ändå, jag som hatar kyla. Jag är inte rädd för en ny stad. Att flytta runt har jag gjort i många år. Det är väl bara ledsamt att lämna ett bekvämt liv bakom sig och gå in i en Emelie 3.0 version.

Så - då vet ni. Grattis till mig själv, och hoppas jag får en lägenhet imorgon. Hoppas hoppas!!!!! Det hade varit den bästa födelsedagspresenten NÅGONSIN!

Kram

2017-08-02 @ 19:22:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gör inte en prinsen

Hej kompis.

Jag vill bara berätta en sak. I lördags var jag på den bästa dejten någonsin. Vi solade hela dagen och jag kunde vara mig själv. kände mig bekväm och jag skrattade oavbrytligt. Jag har varit på en del dejter. Men för första gången klickade allt. Det pirrar i magen när ja tänker på honom och jag vill typ bara visa han allt om mig. Vi har bara träffats två gånger. Så jag får verkligen inte nu - Göra en prinsen av honom. Det vill säga. Bygga upp för höga förväntningar på detta. Jag blir galen för jag gör alltid det. Men vi får se vart detta leder. Ta en dag i taget. Och om det inte skulle räcka hela vägen så har jag ett väldigt bra mått på hur jag vill att mannen jag gifter mig med ska vara. Kram

2017-07-17 @ 14:33:31 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kär vid första ögonkastet

Jag sitter på tåget hem. Har varit och jobbat i Malmö men har en tandläkartid. Nervös. Längtar hem så ofattbart. Men snart. Idag ska jag ha möte med min chef. Det är jag också lite nervös över. Jag vill säga upp mig. Eller iallafall få ett nytt arbetsområde. Är trött på allt resande. Borta varje vecka. Jobb 6 dagar i veckan. Allt jag ville va att göra något nytt. Men jag ville inte tappa livet för det. Allt har ju bara gått på i rutin. Ja är nervös över att han ska "sälja" in mig på att stanna kvar i samma mönster. Men med ett - annat tankesätt. Alltså. Jag har ju försökt. Hållt ut i 6 månader nu. Mest av allt vill jag bara vara ledig. Länge. Och aldrig jobba igen. Men jag tänker att jag är en superhjälte. Som har stått rakt ett tag nu. Jag måste stå upp för mig själv idag. För min skull. Vart ska livet leda mig?

Påtal om det. Från och med igår tror jag på kärlek vid första ögonkastet. Jag var hemma hos en kille och sålde el. Alltså detta var den finaste killen jag någonsin träffat. Hela jag blev pirrig. Han hade gitarrer. Jag frågade om han spelade i band. Vi pratade om det. Han frågade om han fick spela för mig. JA JAA JAAA!!! Så plötsligt sitter jag där i hans soffa. Och han börjar spela. Jon mayer. Sen börjar han sjunga. Och jag smälte. Jag visste liksom inte var ja skulle bli av. Hela stunden var så fin. Det påminde om "när ja var ung" och en annan kille spelade gitarr. Samma kille som lärde mig hångla.
Livet. Det är spännande. Om man är en öppen människa får man vara med om mycket. Kan skapa många fina minnen.

Älskade Emelie. När du läser det här igen. Jag är stolt över dig. För att du vågar vara dig själv. För att du går din egna väg. Är ödmjuk mot din omgivning. Sprider kärlek. Du är stark även om ibland känns det inte så.

Kram

2017-06-30 @ 08:43:57 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Livet

Hej där! - Det är dags att uppdatera er vad som hänt sedan sist.

Det allra roligaste i det här är att när jag kollar tillbaka så det jag skrev sist blev faktiskt så. Jag flyttade till Göteborg (och i sommar har jag bott där i 3 år!!) Jag var på vinbaren Barrique i ett helt år och lärde mig väldigt mycket om både mig själv och vin! Men jag slutade där av två anledningar. Nr 1 var att jag fick någon typ av konstig jobbångest. Sån där så jag bara stod o grät innan jag skulle börja passet. Det var efter en sån kväll som jag i vanlig ordning öppnade upp en flaska vin o drack i ensamhet, gick o la mig och kollade på mobilen. En ny följare på instagram - ett sälj företag!! Varpå jag den natten skickade in en ansökning och fick jobbet!! Galen historia egentligen. Nu har jag varit på Key i 1,5 år och rest hela Sverige runt.
Träffat mååånga intressanta människor och utvecklas ännu mer som man ju gör. Vad som mer är annorlunda? Linus? Min livs kärlek - han gjorde jag slut med i april 2016. Mats har planerat att vi den 7 maj ska ha en "ett år som singel" fest för mig. Kan bli stökigt!! Så ja är på ny jakt nu. Men denna gången vet jag om att jag kommer hitta någon nångång!!

Mina planer på mäklare finns kvar, ja är inte jätte sugen på att plugga men känner ändå att de kan va klokt att ha nån typ av utbildning.

Den där jobbiga ångesten har börjat komma tillbaka och ja vet att de är ett tecken på att göra en förändring! Frågan är bara vad...

Jag tänker att allt löser sig, trots att ja snart är 24 BAST!! 😅

Förresten: startat en podd. #Noragrats med Madde. Så jävla bra är den. Så stolt! Jag tror någonstans att vi kommer öppna upp något ihop! Kan bli jävligt kul!!

Nä livet kallar - dags att jobba. Ta hand om er ❤

2017-03-01 @ 18:40:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ledig torsdag

Kanske dags att skriva något. Min vän. Du som har allt sparat från början.
Vad händer i livet? Jag jobbar på norra igen i sommar. Om 1,5 v flyttar jag till Göteborg. För att bosätta mig. För att ha en egen adress som ja är skriven på. På ett ställe som ja är sugen på att starta ett nytt liv på... Ikväll fastnade jag på mitt jobb, dricker vinet ja gillar, har de gött! Värd kväll! Göteborg! Ja har hittills sökt ett jobb på barric winebar. Ska provjobba, kanSke jobba där ett år. Planer med livet? Utvecklas, kanske jobba som säljare, kanske utbilda mig som mäklare? Tror på mig själv. Som jag alltid gör! Egen lägenhet då? Med Linus? Underbart! Känns ju som en dream Come true! Livet känns väldigt bra. Ont om pengar. Men ja har ju köpt en inredd lägenhet nu ju. Sånt som tydligen hör till. Dags att få tillbaka förhållandet till pengar som bästa Rebecka sa idag. Tänk så många människor man lärt känna. Tänk att inte längre känna "kommer de här få plats i bilen " stort steg ligger framför mig. Ja är inte rädd. Bara stressad över att behöva anpassa mig. Men lycklig över att ha en fantastisk pojkvän med mig. Någon jag älskar och känner att ja vill leva mitt liv med. Med risk att känna att ja kanske låter lite naiv ( för att faktiskt bara fylla 21!' Om två dagar ) men saken är väl att ja alltid kanske varit lite före min ålder. Har haft stora framtidsdrömmar, vilket jag faktiskt tror på är bara en bra sak. Det jag ville få ut av det här inlägget. - jag är väldigt tacksam över vad jag har. Jag skriver alltid numera om stora saker som händer. Och det största just nu - jag ska bli sambo med min fantastiska livspartnerMycket tankar, känslor. Mycket jobb nu i juli. Men roligt, intensivt. Jag längtar "hem" till Göteborg. Pratade med mamma idag. " hur känns det nu med att jag faktiskt flyttar hemifrån " - men lilla gumman - du flyttade hemifrån redan för två år sedan.
Oj vad tiden går. Jag har gått igenom väldigt tuffa tider (gymnasietiden) ( ja , jag räknar det som faktiskt den svåraste tiden i mitt liv) men jag vill tro att utan den hade jag aldrig varit där ja är idag. Kanske dags Att tacka? mina idiot skolkamrater o slå dem i facet o säga hah! Va gör ni?
Lycklig tjej som har de vännerna jag behöver och som får mig att må bra, varje dag. Världens finaste familj!!!! Och världens bästa pojkvän. För att han alltid finns där. Osvsett.
Nu vänder vi ett nytt blad, bloggen, dags för ett liv. 2.0

2014-07-31 @ 22:05:45 Permalink ÖvrigtTyp Kommentarer (0) Trackbacks ()

semester

Alltså jag har semester! I tre veckor, fattar ni hur NICE det är? Från förra året i juni har jag jobbar på med ca 160 h i månaden som minst, sen en behövlig 2 v paus i oktober med bästa vännen på Rhodos, sen back on track, 3 dagar ledigt innan jag köttade 5 månader i Sälen. Men nu äntligen! Semester, och det som är planerat är att nu i 1,5 v bara chilla, träffa släkten, mysa, ut och gå, njuta av solen. 12 maj åker jag till älskade Palma med bästaste Ida Lundberg. En vecka med sol, bad, shopping och ÖL!

Love life

2013-05-03 @ 15:53:45 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snart slut

Sjukt hur snabbt saker kan gå. 5 månader känns som två. Fast ändå inte. Om två veckor är jag på hemmaplan. Skönt. Läskigt. Sälen känns på nått vis hemma, med alla saker, min pojkvän, min sälenfamilj. Snart avslutas ett kapitel, ett nytt påbörjas. Antar att de är så det funkar när man jobbar säsong, man hoppar från vinter till sommar, och i hoppet passar man på att spendera de få sparade pengarna. Dumt? semester! I mitt nya kapitel som börjar om ca en månad finns linus helt plötsligt med som en ännu större roll. Helt plötsligt blir jag sambo ? jag lämnar en trygg värld med vänner för en pojkvän, varför? Antar att man kallar det kärlek. Så olikt mig på alla vis, ändå inte. Gissar att jag börjar växa upp. testa nytt, stå på egna ben, visa looserna från gymnasiet att jag kan visst lyckas!

Vart vill jag egentligen komma. Jag vet inte. Dags att gå till jobbet iallafall

2013-04-19 @ 18:07:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

börja blogga igen?

hej där!
Satt inne och läste massa bloggar och fick helt plötsligt ett nice sug i magen. Skriva av mig lite är ju alltid jävligt gött.
Sitter hemma hos linus, han är på jobbet och jag har en fet sovmorgon. Skönt att sitta i min oversize kofta, lyssna på musik och kolla runder på internet, - utan att bli störd av omvärlden. Bara jag i närheten. Skönt, speciellt när man alltid annars, varje stund på dygnet är omringad av röster och vänner. Jag har insett här uppe att jag är en person som behöver väldigt mycket egentid för att fungera. Hemma var de något som jag inte tänkte på att jag hade titt som tätt, men väl här när man knappt får någon inser man sina needs så att säga.. Nog om det.
Annars då? Vad händer egentligen. Jag har ingen aning. Jag jobbar på, åker hem och sover hos min pv sen jobb igen. Måste börja hittta på mer saker igen. Så att tiden går fortare. Ärligt så längtar jag ganska mycket hem. Är lite trött på de här. Saknar min halva enormt. Men om ja, 28 dagar är jag påväg hem för typ 4 dagars "semester".....

Waah dags att fånga the fucking day. Duscha, ja varför inte..

Ha de fint, och - på återseende ;)
BIg love

2013-02-16 @ 14:50:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

jobb jobb jobb

Ibland ångrar jag att jag "längtade till studenten" men lika fort suddast ångesten ut. Menar, varför vill man tillbaka till något som egentligen bara var ivägen för det man ville göra, ett klassrum fullt av falska människor och utdragen tid. Kvällar med läxor som hindrade än från att gå och lägga sig. Nä fy Emelie, du får helt enkelt inte längta tillbaka? What for? Sugen på att gå upp halv sex varje morgon igen eller? - nä kunde väl tänka mig det..
Ta dig i kragen, gå upp ur sängen och kamma ut ditt nyduschade hår och sminka till dig lite.

seså

2012-10-30 @ 15:15:01 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

singel

Kvällen har gått ut på att försöka lista ut varför jag ännu är singel haha. Med hjälp av mina syskon kom vi fram till ett gäng olika anledningar. Allt från mitt dåliga morgonhumör till att jag bara är allmänt störd. Men trots allt tror jag ändå på min egna teori. - Vissa människor är helt enkelt bara ämnade för att vara ensamma. Jag är en av dem.
Ja, så är det nog! För säkretsskull messade jag Annie lite hastigt och tyckte att vi kanske ändå skulle ta och skaffa en varsin bondgård och söka till "bonde söker fru". Why not. Fast sen så ångrade jag mig lika fort. Det är nog ändå bättre om jag fortsätter solo. No hard feelings och inget tvång att köpa sinnes dyra julklappar, behöva skriva massa komplicerade romantiska sms, som dessutom ska överträffa det förra varje gång. Och när jag ändå är inne på det - hur ska man kunna hålla inne fisarna? Äe bättre att sova ensam och få fisa hur mycket man vill. Punkt.

Lägger hellre min kärlek på mina älskade vänner. De betyder mer än jag någonsin kan berätta i ord. De är mig.

2012-10-16 @ 00:42:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ok nu är det fan dags igen

Okej, nu har jag fan chillat länge nog. Nu är det dags att röra på sig. Dags att ta tag i livet.
Har inte riktigt haft motivationen till att köra en omgång igen. Men efter att ha googlat träning hela kvällen tändes ett ljus inom mig. Denna gången ska jag träna samtidigt som jag äter nyttigt. Sist åt jag ju bara nyttigt och tappade allt. Nu ska jag tappa det jag vill, och skaffa fina former. Och inte "inga former allt"
Tror på mig själv för en gång skull. Waaahhh nu kör vi va?

2012-05-14 @ 00:35:06 Permalink Idag - Kommentarer (1) Trackbacks ()

just another day

rebecka; Emelie w, sluta sitt vid tvn!
jag; ja sitter inte vid tvn, jag äter en fucking bulle
rebecka: Men vad kollar du på då????
jag: Hästen utanför fönstret..
rebecka: Emelie! Du är fan min idol. haha

2012-05-13 @ 17:45:19 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

sån lögnare

Heeeeeheee skojja!
Hatar dock mig själv lite för att jag inte skrivit, hade varit kul att komma ihåg vad vi faktiskt gör om dagarna..

Idag har vi iallafall legat på stranden sen har jag shoppat shoppat och shoppat lite till. Imorgon ska jag pt träna (thank god för att min träningsverk från måndagen släpte imorse)..

Have too sleep! byye loves

2012-04-27 @ 01:30:28 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

4 dagar

Vill åka nu nu nu!! Men naj har förtusan 4 dagar kvar. Jag vet att det var evigheter sen jag skrev och att jag är en usel bloggare. Men hey! Funderar på att blogga från Mallorca? Vore det trevligt?

Jaahaa men vad har hänt sedan sist? Jag har varit i Stockholm med klassen. Vilket var väldigt bra, kände riktigt mycket hur stockholm liksom kallade på mig. Hade väldigt gärna bosatt mig där en dag.. Sen har jag gjort högskoleprovet som gick lite granna åt helvete. Har verkligen aldrig känt mig så dålig på en och samma gång. Men varför hänga läpp? Har även tilllåtit mig själv att bara vara ledig. I några dagar har jag bara tagit det lugnt, utan massa måsten. Men ja, som den energiknutte jag är vill jag bara sätta igång nu igen!!

Ikväll väntas jobb och fredag lördag följs på med två långpannor. Söndagen har jag matat in med 500 saker känns det som, träffa becka, robert erica och bio och middag med mormor+kusiner och såådär. Lång dag, men det är helt ok för på måndag 04,00 åker jag!!!

Kortfattat, jag är riktigt hög på livet!

Vi hörs snart igen ♥

citatet kanske inte passar till texten, men ja de är fint

2012-03-29 @ 10:20:09 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

går loss i garderoben

Fick en liten sån där high on life feeling och började testa alla sommarkläder jag äger och har i garderoben. Det resulterade i att jag fick en väldig panik om vad jag ska ha med mig till spanien. Åker om 16 dagar så det är ju fortfarande lång tid kvar, men ändååå! Så vet man ju aldrig det är ju ca 20 grader där nere när vi kommer ner. Lite sådär mellan liksom. Usch svårt! Sen fick jag ryck och testade min underbara fina studentklänning. Såklart åkte mössan också på. Klänningen är så vacker, men fy vad den sticks hehe. Men till studenten är det en bra tid till. Så de får vi chilla lite granna med.

Annars idag?
Sa till mig själv att sova till tolv men icke, halv nio och jag var klarvaken. Sen har jag legat i sängen och följt widde och ellen som är i Mjölby och tävlar för vår klass i SM! Håller tummarna hårt, det går säkert as bra för dem. De är svinduktiga båda två nämligen :)

Jobbar ikväll och har bestämt mig för att ge allt! Var lite besviken på mig själv igår, tyckte inte jag gav den servicen som jag hade kunnat ge. Därför maxar vi idag istället!

Ha en bra lördag fina vänner

2012-03-24 @ 13:49:27 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

jag orkar inte

Jag vet om att jag bara har en och en halv vecka kvar med allt plugg. Jag vet också om att jag åker till underbara Spanien om 26 dagar. Men ändå känner jag verkligen inte för att gå och lägga mig. Jag vill sitta här i soffan, lyssna på musiken jag tycker om, sakna min bästa vän som just nu befinner sig i Sälen. Samma ställe som Linus, som jag förövrigt inte vet om jag tycker om eller inte. Vad jag vill. Vad som är bäst. Hade egentligen behövt plugga hela kvällen. Men jag orkade inte. Så jag startade A walk to remember. Grät lite. Trodde det skulle kännas bättre. Nähä det gjorde det inte nä. Jag vill kämpa nu men det går lite trögt. Jag vet inte varför faktiskt. Ärligt. Fan det är ju vår och allt, det är då all lycka vaknar till liv igen. Imorgon är en ny dag. Nya tag. Kämpa på du kan det här.

Äe vafan jag bara svamlar nu. Behövde bara få ur mig det.

Godnatt

2012-03-14 @ 23:24:24 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

det har varit mycket nu på sistone

Hey!!!
Tänkte mest försäkra er om att jag lever och ge er en lägescheck.
Sitter nu och kämpar över ett samhällsarbete som ska redovisas idag! Det är ju fortfarande 4,5 h tills jag ska gå upp så har lite tid på mig till. Våga vägra sova är kvällens pepptalk till mig själv.

Har hunnit med en massa saker idag faktiskt. Sov till tolv eftersom jag jobbade långis igår och tyckte jag var väl förtjänt sömn. Sen var ja ju bara så tvungen att gå ut en sväng i det fina vädret. Efter det boostade jag mig med en äkta lchf frulle för att sätta mig med matten i x timmar. - Spinning med Sofie - tv - melodifestivalen repris - och nu sitter jag här. WOPPA!

Nog den fräschaste bilden på mig någonsin skulle jag tippa på. 12 mars 2012 02.00!
Förresten är det inte otroligt vad smink och en platttång kan göra med en?
Bättre exempel:

AMAZING FFS

2012-03-12 @ 02:04:13 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du är redan perfekt

Det är lite små komiskt hur jag innan såg mig i spegeln och såg en tjej med alldeles för stor hängig rumpa, med en mage som välde ut på alla möjliga håll. Valkar som kom smygandes i midjan och på tok för fula bröst. Och vi ska inte prata om mina lår. Herregud!! Jag tänkte alltid, om jag bara..... skulle jag må så himla mycket bättre. Då skulle jag också få de där toksnygga killarna. Ibland började jag träna, skapa godisförbud, men allt tog slut efter några få dagar. Jag såg på alla andra i min bekantskapskrets och drömde att jag också ville ha den där platta magen.

Så stötte jag på dieten LCHF och jag och mamma bestämde oss för att köra. Det gick ovanligt bra och redan efter 1,5 veckor hade jag tappat ganska många kilo. Jag blev besatt av vågen. Nu har det gått 3 veckor. Jag har tappat 5 kilo, och vet ni? Det är fortfarande lika komiskt.

Nu ser jag mig i spegeln och ser för visso en platt mage. Men rumpan som ändå var fyllig är försvunnen. Kvar har jag en liten, fortfarande hängig rumpa och mina bröst går nu i bhn jag köpte i åttan. Jag är fortfarande sjukt oattrakterad av mig själv och börjar ångra hela det här spektaklet. Snabbt börjar jag inse sanningen. Självkänsla sitter inte i en smal midja, i en perfekt putad rumpa, eller i stora silikonbröst. Det sitter i de formerna man redan hade. I det som gjorde en speciell på sitt egna unika sätt. Såklart kan man träna för att få en fastare kropp, äta rätt för att få en sundare hälsa. Men det är lätt att glömma sig själv på vägen.

Oavsett hur mycket jag går ner, kommer jag alltid vilja säga att det finns något som kunde varit bättre. Men nu när folk säger "Du kan aldrig bli perfekt" vill jag vända på det och säga. - Du är redan perfekt. Du är dig själv, unik, och det är faktiskt det enda som betyder något.

2012-02-25 @ 15:21:03 Permalink Idag - Kommentarer (1) Trackbacks ()

äe när jag ändå bloggar

... så kan ja ju lika väl berätta lite om vad jag håller på med nu. Ja har börjat på dieten LCHF (Low carb high fet)
Och det går faktiskt väldigt bra. Har redan nu på två veckor tappat 3,5 kg. Fast jag börjar känna att det får räcka där. Vill inte gå tillbaka till den tradiga kropp jag hade för 3 år sedan. En rak, utan kurvor och shit. Jag har minskat i midjemått och rumpan är inte lika hängig längre hehe. Nu ska jag bara fösöka hålla detta. Önska mig lycka till. Hoho

2012-02-21 @ 15:06:09 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

dålig start på dagen

Jag har inte ofta dåliga dagar. Men ibland har jag, och idag var en sån dag.
Först försover jag mig och missar därmed fukosten hemma hos becka. Sen stressar jag som fan för att köra in till Ängelholm, för att ställa bilen där, för att sedan ta tåget till Helsingborg. Står och väntar på det jäkla tåget och inser att jag aldrig tog med mitt jojo kort som jag såg ligga där på köksbordet... Så då får jag betala fucking 27 kr för att åka den sträckan.
JA 27 kr är mycket för den som egentligen bara har 1,77 kr kvar på kortet. Och eftersom jag redan betalt 20 kr för att ställa bilen vid stationen var det inte så aktuellt att ta den igen och köra in. Så, fick snällt betala. Sen träffade jag Amanda. Hon fick ändå min dag att vända. Mitt liv kändes plötsligt mycket ljusare.

Sen hängde jag lite på Ungdomsmotagningen och kirrade nya ppiller. Alltid bra att ha ju. Ifall där nu skulle dyka upp någon go spanior i Palma. SKOJJA MAMMA OCH PAPPA!

Nu ska jag försöka göra mig av med den sista dåliga energin jag har och vända den till något positivt istället.

Jobb ikväll igen. Jobbar hela veckan, sen badam sälen. Sjukt vad jag längtar.

=)=)=)=)=)=)=)

2012-02-21 @ 14:56:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

lots of love

I want to were your shirt when I go to sleep,
and have your arms around me all night.
I want to wrap my legs around you,
and lie in bed all day together.
I want to watch scary movies,
while you hold me close in to you.
I want to kiss you at every chance i get,
and just watch you smile.
I want to feel safe in your arms,
and stay there forever.
I want to be whit you

2012-02-14 @ 12:00:00 Permalink Idag - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Känslan när..

Känslan när du handlar upp allt du har på ditt kort, och det är långt kvar till lönen.

Känsla nummer två när du plötsligt, helt oväntat, får 400 kr i dricks.

Känsla nummer tre när du vaknar på morgonen och inser att du har tappat bort dricksen, och återigen, inte har några pengar kvar.

Känsla nummer fyra när du panikåker till jobbet och hittar pengabunten i ditt förkläde som du egentligen var nära på att slänga i tvätten kvällen innan!

Ibland har man bara jävligt mycket tur.

2012-02-11 @ 14:54:14 Permalink Idag - Kommentarer (1) Trackbacks ()