Ibland ångrar jag att jag "längtade till studenten" men lika fort suddast ångesten ut. Menar, varför vill man tillbaka till något som egentligen bara var ivägen för det man ville göra, ett klassrum fullt av falska människor och utdragen tid. Kvällar med läxor som hindrade än från att gå och lägga sig. Nä fy Emelie, du får helt enkelt inte längta tillbaka? What for? Sugen på att gå upp halv sex varje morgon igen eller? - nä kunde väl tänka mig det.. 
Ta dig i kragen, gå upp ur sängen och kamma ut ditt nyduschade hår och sminka till dig lite.

 

seså

Kvällen har gått ut på att försöka lista ut varför jag ännu är singel haha. Med hjälp av mina syskon kom vi fram till ett gäng olika anledningar. Allt från mitt dåliga morgonhumör till att jag bara är allmänt störd. Men trots allt tror jag ändå på min egna teori. - Vissa människor är helt enkelt bara ämnade för att vara ensamma. Jag är en av dem.
Ja, så är det nog! För säkretsskull messade jag Annie lite hastigt och tyckte att vi kanske ändå skulle ta och skaffa en varsin bondgård och söka till "bonde söker fru". Why not. Fast sen så ångrade jag mig lika fort. Det är nog ändå bättre om jag fortsätter solo. No hard feelings och inget tvång att köpa sinnes dyra julklappar, behöva skriva massa komplicerade romantiska sms, som dessutom ska överträffa det förra varje gång. Och när jag ändå är inne på det - hur ska man kunna hålla inne fisarna? Äe bättre att sova ensam och få fisa hur mycket man vill. Punkt.

 

Lägger hellre min kärlek på mina älskade vänner. De betyder mer än jag någonsin kan berätta i ord. De är mig.