Hej igen, nu var det ju inte evigehtersen jag skrev senast. Det beror helt enkelt på att det händer så mycket förändring nu som vanligt på en och samma gång.

 

Jag kom in i Luleå. På fastighetsmäklarprogrammet. Först tänkte jag tacka nej, men egentligen varför? Jag har bett om en förändring, och plötsligt från ingenstans står det en runt dörren. Så jag tackade ja. 

 

Om två veckor från idag börjar det. Jag är nervös, men saker o ting brukar ju lösa sig smidigt. Jag fyller ju år idag. Bästa dagen på hela året! Men ja kan liksom inte slappna av ordentligt . Det är så mycket som behövs "closas". Fast jag vet att det är under kontroll ändå. 

 

Det känns pirrigt o lite jobbigt att flytta från Göteborg, även om jag kommer hem till jul. det gör ont i hjärtat att sluta träffa mina fina kollegor på daglig basis. Då syftar jag på Moa och Emma. Men jag vill tro att de inte kommer hata mig. Utan kan tänka sig att träffa mig igen. Det äR klurigt att hålla detta hemligt för dem, då jag vet att näR de väl får reda på det, kommer iallafall jag gråta floder. 

 

Sjukt att jag gör det här ändå, jag som hatar kyla. Jag är inte rädd för en ny stad. Att flytta runt har jag gjort i många år. Det är väl bara ledsamt att lämna ett bekvämt liv bakom sig och gå in i en Emelie 3.0 version. 

 

Så - då vet ni. Grattis till mig själv, och hoppas jag får en lägenhet imorgon. Hoppas hoppas!!!!! Det hade varit den bästa födelsedagspresenten NÅGONSIN! 

 

Kram