I väntrummet på akuten. Rummet där tiden går så sakta som den bara kan göra i ett väntrum. Runt om mig sitter vanliga människor med någon typ av sjukdom eller skada. Jag sitter och funderar på deras liv och vad som fört dem hit idag. Tänker att de är säkert mycket sjukare än jag. Funderar över om jag bara är klen som åker in med lite magont? Ställer mig upp och går mot tidningsbokhyllan. Hittar ett gammalt nummer av damernas värld. Går tillbaka till platsen som de 4 timmarna framåt kommer vara min. Läser, bläddrar. Ingenting är tillräckligt intressant för att stanna upp och djupdyka in i. Lägger i från mig tidningen. Börjar istället knappa på mobilen. På sociala medier firar alla lördagkväll med vänner, precis som jag själv annars skulle gjort. Reflekterar en stund över Corona. Hur vi bryr oss men samtidigt inte. Magen kurrar. Jag är ju hungrig men har ingen som helst aptit. Ändå reser jag mig upp igen och går mot automaten. Bestämmer mig för att tycka ordentligt synd om mig själv och shoppar allt som jag i vanliga fall gillar. Betalar från mitt kreditkort. 7 dagar kvar till lön. Magen gör ont igen. Det är väl ändå bra att ta tag i det här nu. Bestämmer mig för att när jag väl träffar doktorn vill jag bli utredd för alla besvär jag lider av men aldrig orkar söka vård för. Tycker att man varje år borde gå o göra en rutinkontroll. Bara för att vara på den säkra sidan. Bredvid mig sitter en man. Han verkar också ha ont i magen. Sätter sig ner på huk och frustar. Jag tänker att men oj, så ont i magen har inte jag. Hoppas han får gå in före mig. Får ett sms av en vän som frågar hur det är. Låser in mig på toaletten och låter tårarna rinna fritt längst med mina kinder. Det gör så jävla ont. Men vågar ändå inte riktigt visa det. Tittar ut mot den lilla kö som hunnits bildas utanför sjukhuset. Vissa personer sätts i rullstol och förs in en annan väg. Andra får vända hem. Tre timmar har gått. Kvar i väntrummet är jag och en annan kille. Han pratar i telefon. Jag tjuvlyssnar och försöker avgöra vem det kan vara han pratar med. Vad de pratar om. Utanför börjar vårsolen gå ner. Det var ju trist att ens enda lediga dag denna veckan gick åt till att ligga hemma på soffan och sitta här. Inte en enda jävla solstråle har nått min bleka hud idag. Kan doktorn kalla in mig snart. Börjar bli ordentligt rastlös och mobilen har lite batteri. Tiden går så långsamt. Jag vill bara hem nu.