Karlekandbekymmer

Jag har det som jag vill ha det nu. Men varför är jag inte nöjd. Varför sitter jag här som ett jälva fån o bölar? Kanske för att den killen som ja verkligen tycker om är så långt borta. Kanske inte i mil, men vi är inte på samma nivå. Jag fattar inte vad de är som jag faller för. Men det är något med honom som jag inte kan sluta tänka på. Något i hans sätt att vara, hans charm, hans leende, hans humor, hans händer i mina. Imorse när jag vaknade låg ja bara och kollade på honom. Kände mig som världens lyckligt lottade tjej. Jag trode det bara var vänskapskänslor kvar. Bara en kille jag kunde komma hem till och ha mysigt med. Men mina känslor för honom har tydligen inte försvunnit. Och det gör ont i mig när jag vet att han inte känner de samma tillbaka.

Snälla, om där nu är någon gud. Låt mig glömma honom , låt mig ha en kul sommar, låt mig kunna festa galet i Alanya, och slippa tänka på någon. Låt mig sen hitta en annan, som tycker om mig för den jag är. Någon som vill vara med mig. Snälla