Jag klarade det. Fatta, jag sprang (säger vi) 5 kilometer på 36 min. Okej kanske inte woooow tiden. Men jag har ansträngningsastma så det smäller om det. Måste tacka tacka och igen tacka Ellen Lindvall för hennes bedårande stöttning. Utan henne skulle jag just nu ligga i en dikes kant halvt avsvimmad. Hon puchade mig genom hela spåret. Gaah hon var bara så bäst!
Nu mår jag skitbra. Ska bli skönt att lägga mej och sova, men ändå inte. För imorgon när jag kommer vakna kommer jag vara död av all träningsverk jag kommer ha.
Men, väla sen med min mamma. Inte fy skam.

NU måste jag sova.
pusssss

Dagens hero; Ellen JA! ♥



Jag är sååå stark!