Hur många gånger ljuger man och svarar när någon frågar på msn hur det är, - att det är bra, när det egentligen är ett rent helvete?! Och hur många gånger tänker man inte att man helst av allt skulle vilja skriva av sig en hel bibel till den personen, men istället lägger till en oskyldig glad gubbe?

Ikväll är en sån kväll då jag helst av allt vill stänga in mig på mitt rum. Utan att bli störd ligga och gråta i kudden över ingenting. Kan inte identifiera mina känslor. Någonstans mitt i allt känner jag mig så fruktansvärt ensam. Men ändå vet jag att jag är omgiven av så mycket kärlek.
Jag prioriterar min familj och mina vänner högre än mig själv. Glömmer bort mitt egna inre och behov.
Att visa mig sårbar är något som jag avskyr. Det är därför jag stänger in mina egentliga känslor i en ask i hjärtat. Men någongång går asken inte att stänga och allt trilllar ur.
Vilket resulterar i en rörig blandning av tankar.

Och att lyssna till en av mina böligaste låtar på spotify gör ju fan inte saken bättre!