Just nu ligger jag i en solstol på Gran Canaria med min familj. Det är fantastiskt härligt att dels vara här och dels av att vi prickade in den enda veckan som det faktiskt är dåligt väder i Sverige denna sommaren. 

Igår var vi ute på äventyr. Åkte till en vingård i bergen. Jag hade hittat en restaurang som låg ”på vägen hem”. Bara det att den vägen hem skulle visa sig vara en tur i bergen på de smala vägarna med stup längst med sidorna. Vi befann oss 900 m ö h och mamma trodde vi skulle dö. Jag som vanligt bara skrattade! Men när vi väl kom fram, efter att ha kört på en avstängd väg, där jag fick gå av och på spanska försöka övertala gubbarna som byggde om vägen att vi skulle få köra förbi, kom vi fram till en mysig restaurang mitt i ingenstans. De bryggde In egen öl och alla råvaror var från deras egna gård. Det var riktigt gott! Men idag skippad vi då äventyr och bara hänger vid poolen! 

 

I sommar har jag befunnit mig på västkusten och krigar på norra hamnen 5! 245 timmar senare och ja hoppas få ut en bra lön som jag kan buffra undan i vinter. 

På köpet hittade jag dessutom en ny sommarkatt. Som kanske kan bli en innekatt. Men det är svårt. För jag vill egentligen inte låta mina känslor styra som så alltid jag låter dem göra. För om mindre än en vecka sätter jag mig på planer mot Luleå igen. Det känns jäkligt jobbigt just nu och jag försöker verkligen njuta av stunden här. För den här sommaren har varit en av de bästa på riktigt länge! Jag har mått precis som jag vill må! Jag har varit lycklig, närvarande, inte stressad. Bara Varit genuint lycklig. Hela tiden. Jag önskar så gärna att den lyckan ska följa med mig upp men jag vet att de blir en utmaning. Men ja, den här sommarkatten. Vad gör man med katter när man om en vecka flyttar 1000 mil bort? Överlever dem av sällskap en gång i halvåret eller kommer den försvinna bort till skogs? Antar att hösten får visa det. 

 

Kram