Karlekandbekymmer

På senaste har det blivit ett slags stockholms blodbad. Fast i tårar, och på mig. Så antar att det egentligen skulle hetat Emelies tårbad.
ha ha..
Det är så mycket som händer. Jag har tagit på mig en massa med jobb. Kul, men jag vet inte riktigt om jag fixar det. Försöker göra så bra ja kan. Anledningen till varför är att jag också vill ha pengar. Jag vill också köpa de där snygga jeansen för 1500 kr utan att äns behöva blinka. Sen blandas alla tankar med en jävla avundsjuka. Det känns hopplöst att hitta någon. Det känns hopplöst att bli omytckt och jag rasar snart. Om jag inte redan har gjort det. Jag vet inte vad de är med mig. Vad är det som händer egenltigen. Allting bara snurrar och jag hänger inte med.

Jag känner miug som en idoit medans mina tårar strömmar ner.
Jag ´känner mig som en idiot när jag låter mina " vänner" trycka ner mig
Jag känner mig som en idiot när jag tror att jag har superkrafter.

Det är sjukt, att jag börjat träna enbart för att bli smal. Jag är smal. Men jag kan liksom inte inse det.

Jag gråter för att jag är så jävla dum i huvudet som sitter och bölar åt ingenting. En struntsak. Det finns folk som har det värre. och här sitter jag och inbillar mig att det skulle vara synd om mig.

Jag skulle vilja veta vad jag ska göra. Ha facit här framför mig. Men det har jag nt

Så antar att de bara är att köra och se vart det leder